Äntligen några dagar med uppehåll från regnet . Firade detta med en extra lång höstpromenad i arla morgonstund . Tre av hundarna var med . Två Riesen och en schäfer , uppskattade Husse som den som var värd att hyllas för denna ynnest att få tillbringa extra tid i trevligt sällskap i skogen . Beväpnad med koppel ,köttbullar och gott humör vandrade vi i höstlövens färgsprakande värld .
Ett plötsligt möte med en Älgtjur , fick oss alla att bli tysta och vördnadsfullt betrakta Skogens Konung , En stilla bedjan från min sida att hundarna skulle komma ihåg sin goda uppfostran att Jag strängeligen förbjudit all form av jakt skulle fungera . För säkerhets skull mutade jag dem snabbt med köttbullar och fick dem förvånandsvärt nog att glömma älgen . Sakta och majestätiskt vände den om och travade sakta iväg från oss .
Glad i hågen fortsatte jag min och hundarnas motionstur på en sagolikt färgsprakande lövfylld stig . . Ett våldsamt skällande från alla hundarna fick mig att snabbt komma tillbaka till nuet . Alla mina fyrbenta väluppfostrade hundar ,struntade totalt i sin uppfostran och att husse i sin ficka har delikatesser i form av Mamma Scans köttbullar . I ett rasande tempo flög de fram genom skogen , för att omringa en En bevuxen kulle och formligen utan hyfs , skälla ut detta Träd .
En lätt olust känsla gick genom min ryggrad , när jag vilt vrålande rusade fram mot kullen i tron att ännu en älg befann sig på kullen .
Tyvärr fanns där ingen Älg ,däremot en älgjägare ,som med vilt stirrande ögon , och ett gevär som darrade betänkligt betraktade bestarna som omringade honom . Från att vara en hårdhudad Jägare till att bli betraktad som ett villebråd var tydligen steget inte långt .
Hundarna som aldrig tidigare sett en människa med kamuflagekläder ,buskar instoppade i mössan och en konstig pinne i handen betraktade denna underliga varelse som med skälvande ben tryckte sig mot En-Busken som en varelse nedstigen från Hundarnas Mars .
Lyckligtvis blev Husses ankomst intressantare ,eller om det var lukten av köttbullar ?
Med en snabbt framtvingad ursäkt från min sida vände jag och hundarna på Stövelklacken och återvände snabbt samma väg vi kommit .
Tilläggas kan att på vägen tillbaka , stötte vi på vår vän Älgtjuren igen , och jag tyckte mig se en belåten glimt i älgögonen och en tillstymmelse till leende i mulen på älgen , innan den åtet vände på hoven och sakta vandrade iväg .
